Etikettarkiv: Resa

Hösten är här

Sommarens sista grepp börjar så sakta släppa taget om Sverige. Hösten börjar göra sig till vardag, inte minst märks detta då soliga dagar ändå inte lyckas komma upp till sommarläge. Men hösten är inte bara mörker och rusk. Det ger mer tid att spendera inomhus och se fått till hemmet.

Just nu så ska jag försöka få iordning på det lilla krypin som jag har i Stockholm. Börjar leta efter bra loppisar och second hand-ställen för att kunna få tag på lite nya spännande och framförallt inte överdrivet dyra möbler. Dessutom längtar jag tills jag också lyckas få upp lite mer tavlor på väggarna.

IMG_2178Men helgen har bjudit på mycket, inte minst Västernorrland där besök i Sundsvall, Härnösand, Ullånger och Örnsköldsvik stått på schemat. Dessutom hemma premiären för MODO för denna säsongen. Man är ju kanske inte den mest insatta av hockeyfantasterna men mycket trevligt var det och det gick ju också vägen för MODO.

Men nu är hösten på allvar igång. Riksdagen har öppnat, stämma väntar under nästa vecka och arbetet kick-startar mer och mer.

Våren och konsten att vara överallt

Då börjar våren ändå så sakta krypa sig fram. När solen är framme så känner man på riktigt att det nog ska kunna bli sommar detta år också. Men visst kommer det bakslag, så som dåligt väder och att kontoret faktiskt är inomhus och inte ute i det härliga vädret. Men våren märks också när man lämnar landet. Exempelvis så kan jag rapportera att våren också finns i Holland, där Rotterdam var en av mina destinationer denna helg.

Jag har inte varit många gånger i Holland och de gånger jag varit i landet har det inte varit länge. Antingen så har det varit på väg i bilen ner till Frankrike eller så har det varit på vägen hem med bilen. Många egna steg på Holländsk mark har det inte blivit. Men nu var det dags och Rotterdam bjöd på en intressanta 1,5 dagar.

Men det började redan på vägen dit, men tåget från Amsterdams flygplats så kunde man då och då från tågfönstret beskåda en mycket välutbyggt kanalsystem som kringgärdade alla åkrar och fält. Det var verkligen så att var det inte hus eller väg så var det en åkermark på ett eller annat sätt. Jordbruket är verkligen påtagligt när man beskådar landskapet.

Väl framme i Rotterdam så var det verkligen en modern stad som mottog en. Vid centralstationen så gick man genom en modern stationsmiljö ut på ett torg som kringgärdades av modernare byggnader, mycket i glas. Det var verkligen inte en gammal stad till ytan sett. Bakgrunden är förstås kopplat till vår historia, där andra världskriget satte sina spår, bland annat med en helt raserad stad.

Jag var på plats för att delta i en liberal ungdomskonferens och för att träffa gamla kompisar och träffa nya. Mycket tid spenderades således på hotellets konferensdel, men lite av staden fick man uppleva men jag tror dock att det finns mycket mer gömda skatter att hitta om man så önskar.

Så kom söndagsmorgonen och resan tillbaka till Stockholm inleddes. Tåget gick kl 5 från Rotterdam och strax efter 9:30 knallade jag in på jobbet i Stockholm. Man kan konstatera att 4,5 timme inte är helt dåligt att ha som restid. Jag hoppas dock att jag kan återvända till denna del av Europa, få uppleva lite mer av Holland. Vi får se vad sommaren kanske kan ta och erbjuda.

LONDON: på 24 timmar

Under ledigheten gick mina vägar till London för att under ett dygn få se vad staden kunde erbjuda. Nu var jag inte direkt orolig över att det inte skulle finnas något att göra och staden gjorde en verkligen inte besviken. Bed bas i ett litet hotell nära Victoria station så var vi redo att uppleva London.

På kvällen när vi anlände så begav vi oss ut för middag och landade på en fantastisk italiensk restaurang, där rätterna serverades i ett tapaskoncept. En trevlig kväll där rätterna kom in en efter en, ett perfekt upplägg för fyra stycken personer. Tozi som stället heter kan jag varmt rekommendera.

Dagen efter tittade solen fram och vi gav oss ut på en lång promenad genom London. Förbi parlamentet och Big ben så gick vi över Themsen och vandrade längs med floden tills vi kom bort till Shakespeare teater The Globe. Därifrån begav vi oss bort mot Soho, där vi efter lite letande hittade till Soho’s Secret Tearoom. Ett mycket intressant ställe som man hittade genom att gå in i en bra och genom dess kök upp till ovanvåningen. Där käkade vi afternoon tea, säkerligen inte Londons bästa, men intressant inredning, goda mackor och trevligt te gör det ändå till ett ställe som kan vara kul att testa. Dock är det nog inte ett ställe dit jag kommer att återvända.

Som avslutning på dagen så gick vi och såg The Mousetrap. En teaterföreställning som bygger på en novell av Agatha Christie som har spelats i London i över 63 år. Helt otroligt egentligen. Kanske inte den mest djupgående av pjäser, men det var en fantastisk spontan aktivitet som man kan ägna sig åt när man upptäcker att alla andra musikaler är fullbokade. Dessutom efteråt blir man ju en del av den skara människor som känner till vem det var som var mördaren och för er som vill veta det så är det bara att bege sig till St Martin’s Theater.

Därefter så var det dags att bege sig till flygplatsen och återvända hem till Sverige. Besöket i London var över och mina 24 timmar var nu slut. Men verkligen fantastiskt, för det blev aldrig så att man tröttnade på staden och visst kan man tänka sig att återvända igen och uppleva något av allt det som man inte lyckades se.

LONGYEARBYEN: Nu har vi Svalbardsommar

Ja, kanske inte, för på Svalbard på sommaren så är det ljust dynget runt. Men temperaturmässigt skulle jag ändå säga att man kan jämföra den svenska vintern med den Svalbardska sommaren.

Nedan följer en skildring av den resa dit som jag gjorde under midsommarveckan. Det är kanske stundom en spretig berättelse, men förhoppningsvis intressant ändå.

Sommaren 2014:
Det är verkligen en fantastisk inflygning man gör när planet sänker sig ner mellan de snötäckta bergstopparna i det strålande skolskenet och klockan börjar närma sig midnatt. Det är lite pirrigt när man börjar närma sig den nordligaste flygplats med kommersiella flygningar. Här uppe känns det verkligen att man är långt bort från allt annat. Det är verkligen kargt, gräset är verkligen knappt synligt på marken som mest består ut av sten, grus och jord. På bussfärden in från flygplatsen till Longyearbyen så blir det än mer påtagligt hur blandningen av långt borta men ändå modernt blandar sig. De små trähusen där alla bor i blandas upp i ett industriområde där det bland annat finns en bilhandel och i alla fall ett par byggfirmor.

Trots att det är mitt i natten så känns det som att det är mitt på dagen då solen ändå står relativt högt uppe på himlen. Vår färd med bussen går genom centrala Longyearbyen, en resa som i och för sig inte tar så lång tid, och vi fortsätter vidare in i dalen uppåt mot det som kallas för Nyebyen. En gång byggdes byn med baracker för gruvarbetare eftersom grannbyns byggnader, efter att ha varit ockuperade av tyskarna under andra världskriget, inte ansågs kunna användas när kriget var slut och människor började återvända till Svalbard. Trötta checkade vi in i vårt rum och somnade i det strålande solskenet.

När man vandrar genom Longyearbyen så inser man att det inte är som vilken stad som hellst som har runt 2000 invånare. Att det finns många turister märker man snabbt. De går runt med kamera eller med sin vandringsutrustning och antingen är på väg ut på tur eller just kommit tillbaka från några dagar ute i vildmarken. En annan observation man gör när man går runt i byn är att ganska många går omkring med gevär och då ganska så stora gevär. På vägen in i mataffären och på banken och posten så finns det skyltar som förbjuder att man ska få ta med sig geväret in i lokalen. Med ett första ögonkast så reagerar i alla fall jag på alla dessa gevär som finns. Men vid en andra eftertanke så inser jag att det finns en mycket naturlig förklaring. Ska man gå utanför byn så måste man ha med sig ett gevär på något sätt, antingen att man själv har det eller att man går tillsammans med en guide som har ett. Utanför byn så är det risk för att du stöter på en isbjörn och skulle du stöta på en så är det inte en så stor möjlighet för dig att fly utan det är geväret som är din säkerhet när du ger dig ut i naturen på Svalbard.

Förutom turister och människor med gevär så inser man ganska snart att det finns ganska så många bra ställen att äta på i denna lilla by. Det är nog få byar så har så mycket bra matställen att besök och äta på. Visst det är inget prisläge som är något för studenter men ifall man ändå lagt tid och pengar på att ta sig så långt bort som till Svalbard så är det värt att lägga lite extra på att få uppleva den goda maten som finns här.

Men det finns mycket att göra på Svalbard. Mycket handlar givetvis om att ge sig ut i naturen och få se djurlivet, besöka en glaciär eller kanske ge sig ut på en båttur. Men det finns också konst, hantverk och mat att njuta av i detta karga nordliga landskap. Men en upplevelse som man bara inte får missa är att ta sig ut på en båttur ut på havet från Longyearbyen. Vår båttur tog oss förbi glaciärer och ryska bosättningar.

Barentsburg som är den andra staden eller orten som finns på Svalbard är en stad som ägs och drivs av ett ryskt kolföretag. Företrädesvis är det ukrainska gruvarbetare som jobbar i kolgruvan och man stannar där på tvååriga kontrakt. 600-800 personer bor på stället och man har till och med installerat rysk mobiltäckning för att kunna hålla kostnaderna nere när man ska ringa hem till sina nära och kära. Men det är verkligen en ganska sjuk känsla när man står i vad som känns som en blandning mellan en sovjetisk stad och en filmkuliss. Borta i bakgrunden kan man skymta en byst av Lenin. Ja på många sätt var det en intressant men mycket annorlunda upplevelse som besöket i Barentsburg erbjöd.

Svalbard har många gömda guldkorn att utforska och jag hoppas verkligen att jag får anledning att återvända till detta ställe, för det är verkligen en plats som sporrar fantasin och inspirationen. Men så är jag ju också barnsligt förtjust i karga landskap.

Ett nytt sunt år?

Så är vi inne i det nya året och redan är vi inne på femte dagen. Jag kan konstatera att av de fem dagarna så har jag faktiskt tränat två av dessa. Inte helt fel. Jag har också gått vidare med den tradition jag startade förra året, då jag hade en pastafri månad. Nu har jag utökat den och tänker försöka köra en pasta-ris-nudlar-”ja generellt snabba kolhydrater”-fri månad. Vem vet kanske är detta starten på ett sundare och mer hälsosamt år?

Annars spenderades nyår på andra sidan Östersjön i den finska huvudstaden Helsingfors. En mycket trevlig och promenadvänlig stad som jag verkligen rekommenderar, men den kanske gör sig bättre på sommaren.

Nu är dock vardagen tillbaka, det politiska Sverige drar så sakta igång och jag själv ska den kommande terminen ägna mycket av min tid åt uppsatsskrivande. Det kommer förhoppningsvis mynna ut i en uppsats om offentlig upphandling när vårblommorna börjar kika fram.

Sedan har vi en stor valrörelse som drar igång. Först ska framtiden stakas ut för Europa, då alla vi EU-medborgare går till valurnorna för att utse ledamöter till europaparlamentet. Därefter fortsätter debatten säkerligen via Almedalen och hela vägen fram till valdagen i september. Mycket politik, studier och såklart spexande kommer det bli nu under våren och om det fortsätter som nu, även kanske en del träning. Gott nytt år på er!

En helg i skogen

FJÄRHULT
Det är söndagkväll i Fjärhult City. Mörkret ligger fortfarande tungt ganska tidigt på dagen. Helgen har ägnats åt att fira farmor och försöka komma igång igen efter jul och nyårsledigheten. För att fira in det nya året var jag med vänner i München.

München var ett bra ställe att välkomna in det nya året. En tripp från staden ut till Alpernas början blev det av för att besöka, vad man enklast skulle beskriva som ett sagoslott. Neuschwanstein är det sagoslott som den bayerska kungen Ludwig den II bestämde sig för att bygga, men som aldrig blev färdigt eftersom bygget avstannade efter hans död. Byggnationen började 1869 och har aldrig varit bebott utan öppnades för besökare redan sju veckor efter att kungen dött.

Kung Ludwig ville att det skulle bli ett medeltidsinspirerat slott där varje rum skulle vara inspirerat från en Wagneropera. Känslan när man går genom slottet är att det är en kuliss, att det inte är äkta, vilket är en ganska konstig känsla när man utifrån ser det magnifika slottet. Jag vet inte var det var, men Alperna med den fina och dramatiska naturen inspirerade mig, jag vet inte riktigt hur eller vad som kommer komma av det, men på något sätt har det dock påverkat mig.

Hemma i Fjärhult igen har jag hittat till symaskinen och försöker både med västsömnad och att sy min egen fluga. I ärlighetens namn är det nog mest mamma som leder arbetet och spenderar mestadels av tiden på symaskinen. Men lite hoppas jag på att jag bidrar.

Nu har det gått några dagar på det nya året och det finns många spännande projekt att jobba med under det kommande året. Hur det kommer sluta eller vad jag kommer göra om ett år är allt för tidigt att säga. Vad man vet är att mycket kan hända på ett år och jag ser fram emot det som kommer hända under 2013.

En höstdag vid Grand Place

BRYSSEL
I dag kom man så fram till Bryssel, någon kontinental värme hittade jag inte även fast solen sken från en klarblå himmel. Men med lugna vindar och trevligt sällskap visade sig Bryssel från en av sina bästa sidor. Man kunde på många torg känna längtan och förväntningarna inför juletiden och alla de marknader och dekorationer som kommer att sprida sig över staden.

En del menar att Bryssel inte är någon direkt vacker stad, men strövar man i kvarteren som ligger runt Grand Place kan man ändå låta sig slukas upp av de små gränderna och de många spännande affärerna som erbjuder många mysiga miljöer att känna in, men visst priset ligger oftast aningen över vad jag skulle kunna klara av att betala.

I morgon blir det en dag av möten med organisationer och företag här i Bryssel. Den svenska representationen kommer vi också möta upp. Det är mycket som rör sig här i Bryssel och de kommande dagarna kommer man förhoppningsvis få ännu mer insyn i vad som är på gång i EU:s huvudstad.

Då är man på väg hem

WASHINGTON
Ja efter en månad i USA är det nu dags att packa upp och bege mig tillbaka hemåt. Det har varit många och långa resor men framförallt många trevliga möten med människor här i USA. Är det något jag har lärt mig under denna resa så är det att det inte finns ett USA eller att alla amerikaner är på ett visst sätt. Så många olika verkligheter, funderingar och vardagsproblem som man har mött innebär också många olika orsaker till varför man röstar på det ena eller andra sättet.

Den tydligaste politiska insikten jag fått under denna resa är att det torts att det endast i praktiken finns två stycken reella alternativ så är det nog svårare att lägga sin röst här i USA än hemma i Sverige. När man endast har två stycken alternativ att välja på innebär det att du kommer behöva kompromissa så mycket med din egen övertygelse att det till största del handlar om att rösta på den kandidaten som man tycker minst illa om. Uttrycket ”less of two evils” är något jag fått höra mycket under resan.

Vardagen fortsätter nu och när jag kommer hem är det en del andra projekt som står och knackar på dörren. Bland annat kommer jag att fördjupa mig i EU:s gemensamma jordbrukspolitik som är under översyn och som kommer att förändras. Min förhoppning är att i December kunna få tala med Europaparlamentariker under decembersessionen i Strasbourg om hur det politiska läget ligger i frågan.

Under resan har jag besökt 11 delstater och ett territorium och sovit i sju delstater och ett territorium. Territoriet är DC (Washington), alltså District of Columbia, och räknas inte som en delstat i USA utan ett territorium. Detta betyder också att DC inte får skicka ledamöter till kongressen även fast det är där den har sitt hem. De som bor där får dock rösta i presidentvalet men annars är det den federala regeringen som bestämmer om det som i resten av USA bestäms av delstaterna.

Det enda orosmoln som nu är kvar innan jag är hemma i Sverige igen är frågan hur det kommer gå med SAS. Bolaget sitter nu i helgen i krismöte och ett besked kommer att komma inom de närmaste 24 timmarna hur framtiden för bolaget ser ut. Jag kommer att lyckas komma till London men sista delen till Köpenhamn är det SAS som flyger och jag hoppas verkligen att det kommer att kunna fungera, men vi får helt enkelt se hur det blir. Hem kommer man nog på något sätt.

Tillbaka i Washington

WASHINGTON
Efter några dagar i New York är man nu tillbaka i Washington för en vecka av intressanta besök och möten. Samtidigt har det politiska USA börjat försöka jobba vidare efter valet. Det som ligger närmast på agendan är det som i USA kallas för ”the fiscal cliff”. Det är en samling lagar som om de inte ändras kommer innebära skattehöjningar och budgetminskningar från 2013. Det handlar om en stor minskning av den federala budgeten, dock kommer inte social security, federala pensioner eller förmåner till militärveteraner. Samtidigt innebär det en ganska stor skattehöjning för många amerikaner.

Med ett delat hus där demokraterna har majoritet i ena huset och republikanerna i andra kommer det behövas en vilja att kompromissa. Den stora stridsfrågan handlar om huruvida skatten ska höjas för de som tjänar mest, något som Obama och demokraterna vill, men något som republikanerna inte är intresserade av. Vi får se hur mycket av diskussionerna man kommer kunna snappa upp av när man är på plats här!

Amitriptyline

En utflyckt till sydligaste USA

KEY WEST
I dag tog vi det lite ledigt. Inget kampanjmöte eller intervju, utan bara en lugn dag på stranden. Vi begav oss söderut från Miami ner mot Key West som är den sydligaste punkten på USA och som endast ligger 15 mil från Cuba. Här nere var det verkligen ett annat USA man fick möta. De små trähusen med sina verandor nere i den gamla delen av staden. Stranden med sitt varma vatten och känslan av att man är nere i tropikerna.

Lunch åt vi nere i hamnen och vi hittade också ett café i ett ombyggt hus inne på en liten gata. Visst var det mycket turister men någon stor stress eller hets fanns där inte. I stället var det ett mycket härligt lugnt gung.

För att ta sig ner till Key West måste man köra på småöar som är sammankopplade med broar och halvägs över alla dessa stannade vi vid en lite strandremsa och tittade på solnedgången. En ganska så skönt avslut på en ledig dag. I morgon bär det av norrut, då vi ska bege oss till North Carolina för att förutom demokrater och republikaner också träffa personer som jobbar för några av de mindre partierna som också finns i USA men som man kanske inte så ofta hör ifrån. Äventyret fortsätter.