Etikettarkiv: Midsommar

Manus, manus och manus

Det är i bland enkelt att kasta ur sig texter, tankar och kanske till och med ett manus. Speciellt när det handlar om manus så brukar jag allt som oftast ha scenen framför mig och det första utkastet brukar allt snabbt kunna skrivas ner. Det blir nästa som om karaktärerna spelade upp det hela framför mig i huvudet. Men ibland så är det tomt och mörkt. Det händer helt enkelt ingenting.

Vad gör man då? Jo, då försöker man hitta lite inspiration, frågan är bara hur lätt det är på ett fullbokat tåg på väg söderut från Stockholm med massa midsommarfirare. Det springs i gången av barn som inte har energi nog för att sitta still och efter springer sedan föräldrarna och försöker hålla koll på dem.

Men det kan ju också vara på det viset att man är lite trött efter ett antal veckors jobb och inser att det kan ju också vara så att en annan är lite trött, seg och kanske just nu skulle behöva lite energi, mat, kaffe eller ja något helt enkelt. Så den enkla lösningen för att komma igång med manusskrivandet inför höstens uppsättning av Var Gladspexarna så beger jag mig helt enkelt till Bistron och ser vad man hittar.

LONGYEARBYEN: Nu har vi Svalbardsommar

Ja, kanske inte, för på Svalbard på sommaren så är det ljust dynget runt. Men temperaturmässigt skulle jag ändå säga att man kan jämföra den svenska vintern med den Svalbardska sommaren.

Nedan följer en skildring av den resa dit som jag gjorde under midsommarveckan. Det är kanske stundom en spretig berättelse, men förhoppningsvis intressant ändå.

Sommaren 2014:
Det är verkligen en fantastisk inflygning man gör när planet sänker sig ner mellan de snötäckta bergstopparna i det strålande skolskenet och klockan börjar närma sig midnatt. Det är lite pirrigt när man börjar närma sig den nordligaste flygplats med kommersiella flygningar. Här uppe känns det verkligen att man är långt bort från allt annat. Det är verkligen kargt, gräset är verkligen knappt synligt på marken som mest består ut av sten, grus och jord. På bussfärden in från flygplatsen till Longyearbyen så blir det än mer påtagligt hur blandningen av långt borta men ändå modernt blandar sig. De små trähusen där alla bor i blandas upp i ett industriområde där det bland annat finns en bilhandel och i alla fall ett par byggfirmor.

Trots att det är mitt i natten så känns det som att det är mitt på dagen då solen ändå står relativt högt uppe på himlen. Vår färd med bussen går genom centrala Longyearbyen, en resa som i och för sig inte tar så lång tid, och vi fortsätter vidare in i dalen uppåt mot det som kallas för Nyebyen. En gång byggdes byn med baracker för gruvarbetare eftersom grannbyns byggnader, efter att ha varit ockuperade av tyskarna under andra världskriget, inte ansågs kunna användas när kriget var slut och människor började återvända till Svalbard. Trötta checkade vi in i vårt rum och somnade i det strålande solskenet.

När man vandrar genom Longyearbyen så inser man att det inte är som vilken stad som hellst som har runt 2000 invånare. Att det finns många turister märker man snabbt. De går runt med kamera eller med sin vandringsutrustning och antingen är på väg ut på tur eller just kommit tillbaka från några dagar ute i vildmarken. En annan observation man gör när man går runt i byn är att ganska många går omkring med gevär och då ganska så stora gevär. På vägen in i mataffären och på banken och posten så finns det skyltar som förbjuder att man ska få ta med sig geväret in i lokalen. Med ett första ögonkast så reagerar i alla fall jag på alla dessa gevär som finns. Men vid en andra eftertanke så inser jag att det finns en mycket naturlig förklaring. Ska man gå utanför byn så måste man ha med sig ett gevär på något sätt, antingen att man själv har det eller att man går tillsammans med en guide som har ett. Utanför byn så är det risk för att du stöter på en isbjörn och skulle du stöta på en så är det inte en så stor möjlighet för dig att fly utan det är geväret som är din säkerhet när du ger dig ut i naturen på Svalbard.

Förutom turister och människor med gevär så inser man ganska snart att det finns ganska så många bra ställen att äta på i denna lilla by. Det är nog få byar så har så mycket bra matställen att besök och äta på. Visst det är inget prisläge som är något för studenter men ifall man ändå lagt tid och pengar på att ta sig så långt bort som till Svalbard så är det värt att lägga lite extra på att få uppleva den goda maten som finns här.

Men det finns mycket att göra på Svalbard. Mycket handlar givetvis om att ge sig ut i naturen och få se djurlivet, besöka en glaciär eller kanske ge sig ut på en båttur. Men det finns också konst, hantverk och mat att njuta av i detta karga nordliga landskap. Men en upplevelse som man bara inte får missa är att ta sig ut på en båttur ut på havet från Longyearbyen. Vår båttur tog oss förbi glaciärer och ryska bosättningar.

Barentsburg som är den andra staden eller orten som finns på Svalbard är en stad som ägs och drivs av ett ryskt kolföretag. Företrädesvis är det ukrainska gruvarbetare som jobbar i kolgruvan och man stannar där på tvååriga kontrakt. 600-800 personer bor på stället och man har till och med installerat rysk mobiltäckning för att kunna hålla kostnaderna nere när man ska ringa hem till sina nära och kära. Men det är verkligen en ganska sjuk känsla när man står i vad som känns som en blandning mellan en sovjetisk stad och en filmkuliss. Borta i bakgrunden kan man skymta en byst av Lenin. Ja på många sätt var det en intressant men mycket annorlunda upplevelse som besöket i Barentsburg erbjöd.

Svalbard har många gömda guldkorn att utforska och jag hoppas verkligen att jag får anledning att återvända till detta ställe, för det är verkligen en plats som sporrar fantasin och inspirationen. Men så är jag ju också barnsligt förtjust i karga landskap.