I morgon beger vi oss mot Färöarna. En ögrupp som man förstår kallades för världen ände en gång i tiden – då de skarpa klipporna ner i Atlanten dramatiskt skapar en gräns mellan det kända och det okända.
Det fem dagar och fyra nätter som vi kommer spendera på ögruppen kommer förhoppningsvis ge oss en smak av norden som man vi inte fått förr, där det man är van vid getts en egen annorlunda tolkning. Jag personligen ser fram mot naturen och maten men också att se ifall man kan lära känna det färöiska samhället lite mer.
Båtturer, gamla byar och vandringar i den karga naturen kommer att varvas med restaurangbesök, fik och bokläsning. Kommer även göra ett försök att utforska det senaste ullmodet, rätt passande när man är på en ögrupp där antalet får överstiger antalet människor.
Av det som slår mig när man försökt att läsa in sig på Färöarna är att det finns många små byar och människor över hela ögruppen. Det stora flertalet är inte bara samlade i den största staden Tórshavn, med något över 12 000 invånare, utan i många samhällen runtom på ögruppen. Det känns därför som ett mycket decentraliserat samhälle som man är på väg att besöka – så vi får se ifall detta också blir intrycket när man kommer dit.
Förra året vid den här tiden besökte jag Island, där bilen tog en timme efter timme över berg, genom dalar, runt fjordar och förbi många får för att ta sig till de något avlägsna byarna. Naturen och placeringen mitt ute i Atlanten gjorde att jag trodde de många småbyarna skulle ta lång tid att ta sig till även på Färöarna. Men vad det verkar så kan man köra mer eller mindre till det mesta på max 2h. Detta kan ju givetvis betyda två saker. Antingen så är infrastrukturen väl utbyggd på öarna eller så inser jag bara inte att storleksskillnaden mellan Färöarna och Island är ganska markant. Kanske kan det också vara en kombination. Men med bilen vi har hyrt och vad som förefaller vara de relativt korta avstånden så hoppas jag att vi kommer klara av många stopp under dessa intensiva dagar.
Regnbestyr är nerpackat och vinterjackan är framtagen för att vi ska kunna möta de dryga 10 graderna som det nu är på Färöarna – snart kör vi.
Denna gång sammanföll min födelsedag med en resa till Strasbourg och därmed blev det firande i Frankrike, vilket för egen del senast blev av när jag var liten och vi besökte Disney land utanför Paris. Födelsedagen firades med besök från Kronoberg (första svenska besöket i Strasbourg för vårt kontor), glass på eftermiddagen i parken bredvid parlamentet. Efter alla timmar i parlamentet avslutades dagen med en av mina favoriträtter i Strasbourg – köttklump – som tillagas genom att kokas länge i rött vin (pinot noir).
Påsken har så kommit och gott den gångna helgen och för egen del kan jag lägga en lugn och avslappnande helg bakom mig och kan nu ta tag i arbetet igen. Min påsk har spenderats i norra Sverige dels i Kåbdalis och dels i Luleå tillsammans med familjen. I Kåbdalis spenderade vi några härliga dagar hos min gudmor och gudfar som driver 
Det är mycket tydligt att man numera bor ganska centralt i Europa när man kan sätta sig på tåget i Bryssel och två timmar senare är man framme inne i centrala London. Att så många ställen egentligen är så nära där man bor är något som man borde försöka nyttja mer än vad man egentligen gör. Men så helgen som var blev det då dags för ett besök till London, ett besök som kom att kretsa kring musikal, mat och så lite mer mat.
