Kategoriarkiv: Resor

På väg mot en av världens ändar

 

IMG_2474I morgon beger vi oss mot Färöarna. En ögrupp som man förstår kallades för världen ände en gång i tiden – då de skarpa klipporna ner i Atlanten dramatiskt skapar en gräns mellan det kända och det okända.

Det fem dagar och fyra nätter som vi kommer spendera på ögruppen kommer förhoppningsvis ge oss en smak av norden som man vi inte fått förr, där det man är van vid getts en egen annorlunda tolkning. Jag personligen ser fram mot naturen och maten men också att se ifall man kan lära känna det färöiska samhället lite mer.

Båtturer, gamla byar och vandringar i den karga naturen kommer att varvas med restaurangbesök, fik och bokläsning. Kommer även göra ett försök att utforska det senaste ullmodet, rätt passande när man är på en ögrupp där antalet får överstiger antalet människor.

Av det som slår mig när man försökt att läsa in sig på Färöarna är att det finns många små byar och människor över hela ögruppen. Det stora flertalet är inte bara samlade i den största staden Tórshavn, med något över 12 000 invånare, utan i många samhällen runtom på ögruppen. Det känns därför som ett mycket decentraliserat samhälle som man är på väg att besöka – så vi får se ifall detta också blir intrycket när man kommer dit.

Förra året vid den här tiden besökte jag Island, där bilen tog en timme efter timme över berg, genom dalar, runt fjordar och förbi många får för att ta sig till de något avlägsna byarna. Naturen och placeringen mitt ute i Atlanten gjorde att jag trodde de många småbyarna skulle ta lång tid att ta sig till även på Färöarna. Men vad det verkar så kan man köra mer eller mindre till det mesta på max 2h. Detta kan ju givetvis betyda två saker. Antingen så är infrastrukturen väl utbyggd på öarna eller så inser jag bara inte att storleksskillnaden mellan Färöarna och Island är ganska markant. Kanske kan det också vara en kombination. Men med bilen vi har hyrt och vad som förefaller vara de relativt korta avstånden så hoppas jag att vi kommer klara av många stopp under dessa intensiva dagar.

Regnbestyr är nerpackat och vinterjackan är framtagen för att vi ska kunna möta de dryga 10 graderna som det nu är på Färöarna – snart kör vi.

Att fira sin födelsedag i Strasbourg

Det är många som har hört talas om flyttkarusellen som Europaparlamentet håller på med då man 12 gånger om året beger sig från Bryssel ner till Strasbourg för att under fyra dagar jobba där i stället. Så för oss som jobbar i parlamentet blir det följaktligen en del resor till Strasbourg varje år. Denna vecka var en sådan vecka då vi åkte till Strasbourg och jobbade därifrån.

IMG_2220Denna gång sammanföll min födelsedag med en resa till Strasbourg och därmed blev det firande i Frankrike, vilket för egen del senast blev av när jag var liten och vi besökte Disney land utanför Paris. Födelsedagen firades med besök från Kronoberg (första svenska besöket i Strasbourg för vårt kontor), glass på eftermiddagen i parken bredvid parlamentet. Efter alla timmar  i parlamentet avslutades dagen med en av mina favoriträtter i Strasbourg – köttklump – som tillagas genom att kokas länge i rött vin (pinot noir).

Strasbourg är en stad med 275 000 invånare som är huvudort i området Alsace i Frankrike. Ett område som Frankrike och Tyskland genom historien har stridit om. Strasbourg har efter andra världskriget blivit huvudort för Europaparlamentet, Europarådet, Europadomstolen m.m. och betecknas därför av vissa som Europas huvudstad (skulle säga att det är ganska många som säger att Bryssel också skulle kunna betecknas som Europas huvudstad). Som gränsstad mellan de två stora makterna i Kontinentaleuropa som varit i krig med varandra är Strasbourg givetvis mycket symboliskt viktigt.

För en vecka i Strasbourg blir det långa dagar i parlamentet då plenumsessionerna ofta pågår mellan 9-23 varje dag tillsammans med flertalet möten. Ute på stan blir det senare middag på någon av de många fina restaurangerna som serverar Alsace mat som jag förenklat skulle beskriva som härlig blandning mellan tysk och fransk mat. Det är mycket kött, rotfrukter och grytor, samtidigt som allt har mycket fina och välkryddade smaker. För egen del blir det ofta middag på något av ställena som ligger runt katedralen mitt inne i stan och oftast något ställe vid Place Gutenberg eller Place du Marché Gayot.

Runt och genom staden rinner många kanaler vilket bidrar än mer till den pittoreska känslan som finns i Strasbourg. En gång framöver så måste jag se till att åka en tur med en av de kanalbåtar som går genom staden. Vattnet tillsammans med Rhenfloden som rinner just utanför staden och utgör gränsen mellan Frankrike och Tyskland bidrar gör att staden nästan känns närmare havet än Bryssel trots att det ligger än mer inåt landet.

Strasbourg är också en stor universitetsstad vilket man tydligt märker när man går till jobbet på morgonen – det är många unga människor som är ute på gatorna och sätter också en stor prägel på känslan av staden. På julen förvandlas de centrala delarna till julens huvudstad med många småbodar, tomtar och glögg.

Ett stopp i Strasbourg på vägen ner till medelhavet, eller varför inte om man på vintern är på väg till de västra alperna? Det är en mysig lite stad med mycket bra mat och härlig atmosfär. Kommer du förbi någon gång då Europaparlamentet har en av sina tolv sessionssammanträden så kom då och hälsa på i parlamentet.

Skidåkning och tryffelost

Kåbdalis 2017Påsken har så kommit och gott den gångna helgen och för egen del kan jag lägga en lugn och avslappnande helg bakom mig och kan nu ta tag i arbetet igen. Min påsk har spenderats i norra Sverige dels i Kåbdalis och dels i Luleå tillsammans med familjen. I Kåbdalis spenderade vi några härliga dagar hos min gudmor och gudfar som driver Kåbdalis Skidliftar. Utförsåkning, släktingar och riktigt god mat var det som erbjöds och som vi alla kunde njuta av tillsammans.

Skidåkningsmässigt var höjdpunkten förstås det traditionsenliga deltagandet i Påskafton Cup. En skidtävling där alla kan få vara med och delta. Jag kan inte direkt påstå att jag fanns med i toppstriden men tycker ändå att det inte var allt för dålig för en sydlänning som inte åkt skidor på flera år. Dessutom på ett par skidor som inte vallats på flera år de heller.

Något av det bästa var dock en fantastisk tryffelost som man kan köpa på lanthandeln i Kåbdalis. De senaste åren har jag på riktigt upptäckt tryffel och hur fantastiskt gott det faktiskt är och kan konstatera att denna fina tryffelost inte var något undantag. När vi senare under påsken var hemma hos syster i Luleå så fick vi en fin pepparsås där det blandats in tryffelost vilket verkligen tog såsen till en härligare ny nivå.

Besöka Kåbdalis var riktigt kul eftersom det var mycket länge sedan man var där senast. Mycket har hänt och anläggningen växter hela tiden och det är bara fler och fler människor som söker sig till denna lilla ort i Norrlands inland. Har du vägarna förbi är det givetvis värt ett besök, både för den som gillar skidåkning och utomhusäventyr men också för de människor som gillar mat och trevliga middagar.

Luleå bjöd på utflykt ut på myrarna utanför Luleå där det grillades korv och reflekterades över livet, framtiden och kanske togs det en liten lur i det fina vår-vinter-vädret.

Härlig påsk med härliga människor i Kåbdalis och Luleå.

Känslan av London efter Brexit

img_1352Det är mycket tydligt att man numera bor ganska centralt i Europa när man kan sätta sig på tåget i Bryssel och två timmar senare är man framme inne i centrala London. Att så många ställen egentligen är så nära där man bor är något som man borde försöka nyttja mer än vad man egentligen gör. Men så helgen som var blev det då dags för ett besök till London, ett besök som kom att kretsa kring musikal, mat och så lite mer mat.

Ska jag vara ärlig så hade jag dock en tanke om ifall det skulle märkas att det var ett Storbritannien som vill lämna EU som jag nu besökte. Ifall det skulle finnas en skeptisk känsla mot oss från kontinenten. Men i London märktes egentligen ingenting. Det som präglade helgen var dock att det är fullt med människor överallt och nästa mest nere i tunnelbanan där det mer eller mindre var kaos stora delar av helgen. I jämförelse med Bryssel så var det verkligen stor skillnad – på många sätt kändes det som att man kom från en liten lugn landsort in till den stora staden. Skillnaden var verkligen otroligt stor.

Musikalmässigt var det ”Book of Mormons” som stod på programmet – en show som verkligen tar ut svängarna på vad som är ok att säga och framföra på scen. Men man lyckas verkligen att ta ut svängarna med en stor glimt i ögat vilket verkligen funkar i det koncept som man använder sig av. Mycket skratt och bra texter både i repliker och sångtexter gjorde att det var en föreställning där historien hela tiden gick framåt. Sång insatserna var bra men tydligt var att vissa hade såhär i slutet av veckan en ganska ansträngd röst, men de höll.

Matmässigt är London verkligen ett ställe där du kan hitta allt. Under helgen blev det koreanskt – där maten serverades i enormt varma skålar av sten så den fortsatte att tillagas samtidigt som man åt den. Sedan blev det också tapas inspirerad urban mat tror jag var det vi enades om att kalla det. Helt enkelt fräscha rätter som kändes nytänkande – jag vet inte helt ifall jag håller med om urbant men men… Sedan hittade vi också ett ställe som serverade mat med inspiration från Karibien – med helt fantastisk marinad och sås. Såklart blev det också afternoon tea och klassisk pubmat.

När tåget rullade hem igen på söndagen så var det härliga dagar som spenderats i den brittiska huvudstaden. Samtidigt var det också med en sorgsen tanke på att det troligen inte kommer vara så många år kvar där man enkelt kan åka över till Storbritannien. När de nu väljer att lämna så får vi se på vilka villkor det blir – men visst finns risken att gränsen kommer byggas upp ordentligt mellan britterna och EU. Tråkigt kan jag tycka men än är det ju en bit kvar innan vi är där och som alltid är det mycket som kan hända.

Överallt och ingenstans

IMG_2247Oktober är här och även om solen vissa dagar lyser och värmer i vindstilla hörn så är det nu klart att sommaren definitivt är över och hösten har nu kopplat sitt grepp om oss. Vardagen har samtidigt verkligen kommit igång igen efter sommaren och allt är mer eller mindre igång. Men snart kommer vi fram till höstlovet och även om jag inte har någon familjemässig anledning att vara ledig just då så kommer det ändå att påverka vardagen på jobbet. Sedan kommer november flyga iväg och julen börjar därefter göra sitt antågande och sakta men säkert få oss att växla om sakta men säkert från jobbets bestyr till julens kommande bestyr.

Kanske är det vuxenlivet som verkligen på allvar börjar göra anspråk på ens liv och man inser att man är inne i en ny fas. Både läskigt och spännande kan man verkligen tycka. Hur som haver så kommer hösten bjuda på en del saker att se fram mot, däribland en del intressanta resor.

Nu nästa vecka bär det av mot Balkan, då man ska ut på roadtrip och besöka Zagreb, Sarajevo och Split under fem dagar. Personligen hoppas jag på lite värme och sol. Sedan är det Bryssel som väntar och då inte en massa möten utan Bryssel bortom byråkratin, mötesrummen och dagordningarna. Säkerligen kommer det klämmas in något eller några mer ställen under hösten. Inte minst för att den traditionsenliga nyårsresan ännu inte är bokad.

Helt klart finns det mycket att se fram mot och även om vuxenlivet börjar pocka på uppmärksamhet så kanske det egentligen inte behöver betyda något negativt. Men men, den som lever får helt enkelt se.

Hösten är här

Sommarens sista grepp börjar så sakta släppa taget om Sverige. Hösten börjar göra sig till vardag, inte minst märks detta då soliga dagar ändå inte lyckas komma upp till sommarläge. Men hösten är inte bara mörker och rusk. Det ger mer tid att spendera inomhus och se fått till hemmet.

Just nu så ska jag försöka få iordning på det lilla krypin som jag har i Stockholm. Börjar leta efter bra loppisar och second hand-ställen för att kunna få tag på lite nya spännande och framförallt inte överdrivet dyra möbler. Dessutom längtar jag tills jag också lyckas få upp lite mer tavlor på väggarna.

IMG_2178Men helgen har bjudit på mycket, inte minst Västernorrland där besök i Sundsvall, Härnösand, Ullånger och Örnsköldsvik stått på schemat. Dessutom hemma premiären för MODO för denna säsongen. Man är ju kanske inte den mest insatta av hockeyfantasterna men mycket trevligt var det och det gick ju också vägen för MODO.

Men nu är hösten på allvar igång. Riksdagen har öppnat, stämma väntar under nästa vecka och arbetet kick-startar mer och mer.

Våren och konsten att vara överallt

Då börjar våren ändå så sakta krypa sig fram. När solen är framme så känner man på riktigt att det nog ska kunna bli sommar detta år också. Men visst kommer det bakslag, så som dåligt väder och att kontoret faktiskt är inomhus och inte ute i det härliga vädret. Men våren märks också när man lämnar landet. Exempelvis så kan jag rapportera att våren också finns i Holland, där Rotterdam var en av mina destinationer denna helg.

Jag har inte varit många gånger i Holland och de gånger jag varit i landet har det inte varit länge. Antingen så har det varit på väg i bilen ner till Frankrike eller så har det varit på vägen hem med bilen. Många egna steg på Holländsk mark har det inte blivit. Men nu var det dags och Rotterdam bjöd på en intressanta 1,5 dagar.

Men det började redan på vägen dit, men tåget från Amsterdams flygplats så kunde man då och då från tågfönstret beskåda en mycket välutbyggt kanalsystem som kringgärdade alla åkrar och fält. Det var verkligen så att var det inte hus eller väg så var det en åkermark på ett eller annat sätt. Jordbruket är verkligen påtagligt när man beskådar landskapet.

Väl framme i Rotterdam så var det verkligen en modern stad som mottog en. Vid centralstationen så gick man genom en modern stationsmiljö ut på ett torg som kringgärdades av modernare byggnader, mycket i glas. Det var verkligen inte en gammal stad till ytan sett. Bakgrunden är förstås kopplat till vår historia, där andra världskriget satte sina spår, bland annat med en helt raserad stad.

Jag var på plats för att delta i en liberal ungdomskonferens och för att träffa gamla kompisar och träffa nya. Mycket tid spenderades således på hotellets konferensdel, men lite av staden fick man uppleva men jag tror dock att det finns mycket mer gömda skatter att hitta om man så önskar.

Så kom söndagsmorgonen och resan tillbaka till Stockholm inleddes. Tåget gick kl 5 från Rotterdam och strax efter 9:30 knallade jag in på jobbet i Stockholm. Man kan konstatera att 4,5 timme inte är helt dåligt att ha som restid. Jag hoppas dock att jag kan återvända till denna del av Europa, få uppleva lite mer av Holland. Vi får se vad sommaren kanske kan ta och erbjuda.

Bryssel – Byråkrati, öl och salami

Bryssel 26MAR15Bryssel betyder säkert för många byråkrati, administration och makt som är långt ifrån människor. Men det betyder också tanken på ett gemensamt Europa, där man löser saker tillsammans i stället för att man står på slagfälten och riktar kanoner och vapen mot varandra. Vad man än associerar Bryssel med så tycker jag staden bjuder på mycket av det som jag tycker är spännande i Europa.

Mötesplats tycker jag är kanske ett av de bästa orden man kan använda för att beskriva Bryssel. Här möts människor från alla hörn av Europa men också resten av världen. För trots att Bryssel på många sätt är hem för EU:s alla institutioner så är det inte bara EU-byråkrater som man möter på gatorna. Bryssel är också hem för många internationella företag som har sina Europeiska kontor här och så har försvarsalliansen NATO sitt högkvarter i staden. Dessutom finns ju givetvis de vanliga Brysselborna, om man nu kan uttrycka det så. De som har sina liv bortom kontorsskraporna till de internationella organisationerna. När allt detta möts så blir det både intressant och trevligt.

I och med att det finns så mycket människor som kommer från alla delar av Europa och världen så gör det också att människor är väldigt öppna och intresserade av att lära känna nya människor. För mig är det nog detta som är det mest intressanta med staden.

Nu senast var jag där i två dagar på en konferens i Europaparlamentet. Människor från hela unionen möttes där och diskuterade gemensamma utmaningar och hur man ser på dem utifrån respektive nationella perspektiv. Just denna mix av tankar och idéer, framförallt idéer som växer fram från helt olika förutsättningar och verkligheter får mötas och utmana varandra. Ja det där sista kanske låter som lite väl mycket i det flummiga laget, men i brist på bättre sätt att beskriva det så får det bli på det viset.

Besöker du Bryssel för första gången så se till att inte fastna i EU-kvarteren. Intressanta på många sätt, speciellt för en politisk nörd, men det är inte denna del av staden som är mest genuin eller där man för chansen att se alla sidor av Bryssel. Våga dig bort därifrån och vandra runt på de små gatorna och hitta dina pärlor. Visst är det alltid värt att göra ett besök vid Grande Place i centrum, men det är minst lika värt att våga sig bort från de självklara turiststråken och se vad man kanske hittar runt nästa hörn. Bryssel är ett bra ställe för att göra dessa så upptäcktsfärder och se det som ligger lite avsides men ändå så centralt att du med en kort promenad är tillbaka till hotellet.

LONDON: på 24 timmar

Under ledigheten gick mina vägar till London för att under ett dygn få se vad staden kunde erbjuda. Nu var jag inte direkt orolig över att det inte skulle finnas något att göra och staden gjorde en verkligen inte besviken. Bed bas i ett litet hotell nära Victoria station så var vi redo att uppleva London.

På kvällen när vi anlände så begav vi oss ut för middag och landade på en fantastisk italiensk restaurang, där rätterna serverades i ett tapaskoncept. En trevlig kväll där rätterna kom in en efter en, ett perfekt upplägg för fyra stycken personer. Tozi som stället heter kan jag varmt rekommendera.

Dagen efter tittade solen fram och vi gav oss ut på en lång promenad genom London. Förbi parlamentet och Big ben så gick vi över Themsen och vandrade längs med floden tills vi kom bort till Shakespeare teater The Globe. Därifrån begav vi oss bort mot Soho, där vi efter lite letande hittade till Soho’s Secret Tearoom. Ett mycket intressant ställe som man hittade genom att gå in i en bra och genom dess kök upp till ovanvåningen. Där käkade vi afternoon tea, säkerligen inte Londons bästa, men intressant inredning, goda mackor och trevligt te gör det ändå till ett ställe som kan vara kul att testa. Dock är det nog inte ett ställe dit jag kommer att återvända.

Som avslutning på dagen så gick vi och såg The Mousetrap. En teaterföreställning som bygger på en novell av Agatha Christie som har spelats i London i över 63 år. Helt otroligt egentligen. Kanske inte den mest djupgående av pjäser, men det var en fantastisk spontan aktivitet som man kan ägna sig åt när man upptäcker att alla andra musikaler är fullbokade. Dessutom efteråt blir man ju en del av den skara människor som känner till vem det var som var mördaren och för er som vill veta det så är det bara att bege sig till St Martin’s Theater.

Därefter så var det dags att bege sig till flygplatsen och återvända hem till Sverige. Besöket i London var över och mina 24 timmar var nu slut. Men verkligen fantastiskt, för det blev aldrig så att man tröttnade på staden och visst kan man tänka sig att återvända igen och uppleva något av allt det som man inte lyckades se.

LONGYEARBYEN: Nu har vi Svalbardsommar

Ja, kanske inte, för på Svalbard på sommaren så är det ljust dynget runt. Men temperaturmässigt skulle jag ändå säga att man kan jämföra den svenska vintern med den Svalbardska sommaren.

Nedan följer en skildring av den resa dit som jag gjorde under midsommarveckan. Det är kanske stundom en spretig berättelse, men förhoppningsvis intressant ändå.

Sommaren 2014:
Det är verkligen en fantastisk inflygning man gör när planet sänker sig ner mellan de snötäckta bergstopparna i det strålande skolskenet och klockan börjar närma sig midnatt. Det är lite pirrigt när man börjar närma sig den nordligaste flygplats med kommersiella flygningar. Här uppe känns det verkligen att man är långt bort från allt annat. Det är verkligen kargt, gräset är verkligen knappt synligt på marken som mest består ut av sten, grus och jord. På bussfärden in från flygplatsen till Longyearbyen så blir det än mer påtagligt hur blandningen av långt borta men ändå modernt blandar sig. De små trähusen där alla bor i blandas upp i ett industriområde där det bland annat finns en bilhandel och i alla fall ett par byggfirmor.

Trots att det är mitt i natten så känns det som att det är mitt på dagen då solen ändå står relativt högt uppe på himlen. Vår färd med bussen går genom centrala Longyearbyen, en resa som i och för sig inte tar så lång tid, och vi fortsätter vidare in i dalen uppåt mot det som kallas för Nyebyen. En gång byggdes byn med baracker för gruvarbetare eftersom grannbyns byggnader, efter att ha varit ockuperade av tyskarna under andra världskriget, inte ansågs kunna användas när kriget var slut och människor började återvända till Svalbard. Trötta checkade vi in i vårt rum och somnade i det strålande solskenet.

När man vandrar genom Longyearbyen så inser man att det inte är som vilken stad som hellst som har runt 2000 invånare. Att det finns många turister märker man snabbt. De går runt med kamera eller med sin vandringsutrustning och antingen är på väg ut på tur eller just kommit tillbaka från några dagar ute i vildmarken. En annan observation man gör när man går runt i byn är att ganska många går omkring med gevär och då ganska så stora gevär. På vägen in i mataffären och på banken och posten så finns det skyltar som förbjuder att man ska få ta med sig geväret in i lokalen. Med ett första ögonkast så reagerar i alla fall jag på alla dessa gevär som finns. Men vid en andra eftertanke så inser jag att det finns en mycket naturlig förklaring. Ska man gå utanför byn så måste man ha med sig ett gevär på något sätt, antingen att man själv har det eller att man går tillsammans med en guide som har ett. Utanför byn så är det risk för att du stöter på en isbjörn och skulle du stöta på en så är det inte en så stor möjlighet för dig att fly utan det är geväret som är din säkerhet när du ger dig ut i naturen på Svalbard.

Förutom turister och människor med gevär så inser man ganska snart att det finns ganska så många bra ställen att äta på i denna lilla by. Det är nog få byar så har så mycket bra matställen att besök och äta på. Visst det är inget prisläge som är något för studenter men ifall man ändå lagt tid och pengar på att ta sig så långt bort som till Svalbard så är det värt att lägga lite extra på att få uppleva den goda maten som finns här.

Men det finns mycket att göra på Svalbard. Mycket handlar givetvis om att ge sig ut i naturen och få se djurlivet, besöka en glaciär eller kanske ge sig ut på en båttur. Men det finns också konst, hantverk och mat att njuta av i detta karga nordliga landskap. Men en upplevelse som man bara inte får missa är att ta sig ut på en båttur ut på havet från Longyearbyen. Vår båttur tog oss förbi glaciärer och ryska bosättningar.

Barentsburg som är den andra staden eller orten som finns på Svalbard är en stad som ägs och drivs av ett ryskt kolföretag. Företrädesvis är det ukrainska gruvarbetare som jobbar i kolgruvan och man stannar där på tvååriga kontrakt. 600-800 personer bor på stället och man har till och med installerat rysk mobiltäckning för att kunna hålla kostnaderna nere när man ska ringa hem till sina nära och kära. Men det är verkligen en ganska sjuk känsla när man står i vad som känns som en blandning mellan en sovjetisk stad och en filmkuliss. Borta i bakgrunden kan man skymta en byst av Lenin. Ja på många sätt var det en intressant men mycket annorlunda upplevelse som besöket i Barentsburg erbjöd.

Svalbard har många gömda guldkorn att utforska och jag hoppas verkligen att jag får anledning att återvända till detta ställe, för det är verkligen en plats som sporrar fantasin och inspirationen. Men så är jag ju också barnsligt förtjust i karga landskap.