Kategoriarkiv: Frihet

Ett öppet brev om synen på folk

Ibland är det viktigt att man ifrågasätter sig själv och kanske framförallt det bild man har av verkligheten. Detta dels för att man som en enskild människa aldrig kan på allvar sätta sig in och få en helhetsbild av hur samhället ser ut, utan man måste våga lyssna på människorna runt omkring en.

Som politiker och debattör är detta extra viktigt, inte bara för att som politiker så har man att fatta beslut som kommer att kunna påverka många människors liv framöver. För debattören handlar det i och för sig om vilken typ ut av mål man har med sitt påverkansarbete. Vill man uppnå ett förbättring baserat på hur samhället ser ut eller vill man framföra åsikter som passar bra in i sin egen ideologiska sinnevärld? För mig som politiker, men också som opinionsbildare så tycker jag att det är viktigt att utgå från den verklighet vi har i dag, så långt det är möjligt. För kan man inte ens se hur utgångsläget är i början av en förändringsprocess, då finns det stor potential att saker spårar ur totalt.

Den senaste tiden har detta illustrerats genom debatten om RUT-företagare och tjänstefolk. Det var under en debatt i TV som Vänsterpartiets Ali Esbati kallade de som jobbade i RUT-företag för tjänstefolk. Sedan dess har debattörer och politiker på vänstersidan valt att använda denna benämning när avdraget har varit föremål för debatt. Senast var det Åsa Lindeborg som i en text i Aftonbladet fortsatte med en relativt nedlåtande syn på de människor som jobbar inom denna sektor.

Man kan givetvis ha olika syn på ifall RUT-avdraget är rätt politik eller inte. Men det är ganska så uppseendeväckande ifall man väljer att använda nedsättande benämningar på de människors som arbetar inom den berörda sektorn. Antingen så handlar det om att man inte vill lyssna på hur de själva ser på sina jobb eller så handlar det om att denna typ av benämningar passar bättre in i deras ideologiska världsbild.

Nu finns det många andra aspekter till varför RUT-avdraget är bra och många av dem sammanfattar Martin Ådahl mycket bra i sitt öppna brev. Men jag måste ändå säga att det är uppseendeväckande att vissa verkar ha så svårt att se världen utanför sina ideologiska och retoriska skygglappar.

Konsten att resa smart

När vi talar om transporter och klimatförändringar är det många som slår stort på trumman och talar om att vi måste sluta åka bil och ska beskatta lastbilar per kilometer som de kör och inte på deras utsläpp. Tyvärr är det just bara en tom trumma man hör, för man kan ju fråga sig vad resultatet skulle bli? En avbefolkad landsbygd och landsort tillsammans med högra kostnader för de människor i som har råd att bo kvar. Maten i affären, varorna från det lokala företaget, mjölken från våra bondgårdar. Allt kommer bli dyrare då många av dessa orter saknar tågtransporter som kan frakta varorna.

Men är då inte biltrafiken ett problem? Absolut! Det är ett problem att utsläppen från trafiken ökar. Skulle vi kunna sänka utsläppen och samtidigt kunna köra mer bil så skulle detta kanske vara det mest optimala. Men samtidigt kan det komma att bli ganska dyrt.

Vad är då vägen framåt? Svaret är att vi ska åka smartare. Idag är det på många ställen billigare att åka kollektivt och med en trend att lokaltågstrafiken i Sverige byggs ut och blir bara större har det kollektiva också möjligheten att bli ett snabbare alternativ till bilen.

Framtiden kommer ligga i hur vi kan kombinera det kollektiva resandet med bil eller andra kommunikationsmedel. Snabba och bra anslutningar mellan bilen och bussen eller tåget, så att hela resan inte behöver ske med bil utan kanske bara en del.

På transportsidan är det lite samma sak som gäller. Här skulle inte en kilometerskatt på lastbilstransporter innebära stora miljövinster, eftersom mycket av transporterna ändå måste gå på vägen. Istället behövs det fler incitament för hur man som åkeriföretagare underhåller fordonsflottan, uppdaterar den och då det går byter drivmedel. Samhället ska i sin tur organiseras så att det är dessa företag som sänker sina utsläpp som också kommer tjäna på det.

Konsten att resa och transportera smart handlar inte om förbud och skatter som riktar in sig på själva fordonet istället för de utsläpp som den åstadkommer. Det handlar istället om en marknad som premierar miljövänligt och låter de som släpper ut mycket fossildrivmedel också få stå för kostnaden för just de utsläppen.

Tio år efter 11:e sep

För tio år sedan skakades världen av ett vad de mest koordinerade terrorattackerna i historien. Flertalet flygplan kraschades i New York och Washington och tusentals människor förlorade livet.

Såhär tio år efter attacken kan man se bakåt och reflektera över vilka åtgärder som världen tog efter dessa fruktansvärda attacker. Har vår värld blivit säkrare? Har vi kunnat motarbeta extremism och terror?

I bakvattnet av attackerna och som en av orsakerna i kriget mot terrorismen har många av världens regeringar gett sig in i diskussioner om hur man kan öka övervakningen och kontrollen av människor. I kriget av terrorismen har diskussioner om integritet och vilka medel som vi kan tänka oss att använda kommit aningen på undantag.

Sätt in i ett kortsiktigt perspektiv kan man förstå att regeringar önskat visa handlingskraft och att man vidtar åtgärder för att skydda sin befolkning. I denna hets för att visa handlingskraft har det långsiktiga samhällsbygget försvunnit. Visionen om vilket samhälle vi vill ha har kommit bort. En analys av hur de vidtagna åtgärderna får för långsiktiga följder finns inte. Och frågan ifall man ser det som en tillfällig åtgärd eller om man ser det som en permanent del av framtidens samhälle.

Ifall saker och ting hade varit annorlunda så kanske världen hade sett annorlunda ut just nu. Men den diskussionen spelar egentligen inte någon roll. Den intressanta frågan blir hur man fortsätter framåt, vilket håll samhället ska gå och i slutänden vilka långsiktiga åtgärder man vill vidta.

Hur mycket ska vi tassa in på var och ens integritet? Hur ska vi motverka extremism i alla dess former?

Under denna dag av reflektion där vi onekligen minns det som hände för bör man nog också ägna en tanke åt vägen framåt och hur man vill se att framtiden gestaltar sig.

Varför vill man ständigt ge sig på nätet?

Politiker kan lätt bli blinda. I Storbritannien i efterdyningarna av upploppen som skakade London och några andra städer har diskussioner om att införa restriktioner för sociala medier dykt upp. Regeringen där diskuterar med twitter, facebook och andra aktörer om hur restriktioner under krislägen ska kunna utformas.

Att diskussioner bara förs om hur man kan censurera och reglera internet och hur människor kan kommunicera med varandra är sorgligt i sig. Det är inte långt ifrån att dra paralleller till hur diktaturer världen över resonerar när facebook, twitter och delar av internet stängs ner. Ska vi stå upp och kämpa för demokratin, så måste vi också stå upp för människors rätt att kommunicera med varandra. Våld, upplopp och kriminalitet ska aldrig accepteras, men att tro att restriktioner på twitter och facebook skulle kunna minska detta är att lura sig själv.

Media: Smp, Svd, DN

Gaddafi, vad kommer härnäst?

Tripoli är mer eller mindre intaget och människor är ute på gatorna och firar. Ännu en tyrann har fallit under den våg som kommit att kallas den arabiska våren. Men vad som kommer härnäst är ett uppdrag och en uppgift som är så oändligt mycket viktigare än att fälla Gaddafi. Hur skapas den Libyska demokratin?

När alla samlas för att kämpa för ett och samma mål kan otroliga mängder engagemang samlas och kanaliseras. Men när man uppnått sitt mål, vad kommer sedan? Vad är nästa steg i planen? När nu Gaddafi faller och friheten ska ta vid, är det otroligt viktigt att det också gör det, så att en tyrann inte ersätts med något liknande.

Det kommer krävas flera partier, en öppen debatt och fri och rättvisa val för att demokrati, frihet och det fria ordet ska få fäste. Det kommer inte räcka med en halvmesyr utan nu måste man gå hela vägen. Jag hoppas på det och jag vill och tror att världssamfundet står på folkets sida och ser till att den kamp som nu pågått i flera månader inte var för gäves. I somras skrev jag om tiden efter Gaddafi i Hallands Nyheter och den tanken är minst lika viktigt nu som då. Den kommande tiden kommer bli avgörande för hur Libyen kommer att se ut under ganska lång tid framöver.


Oroande att Malmström öppnar för att återinföra gränskontroller

En av de mest fantastiska sakerna med EU är att man kan röra sig fritt över gränserna mellan unionens länder. Att gränskontrollerna har tagits bort mellan många av EU-länderna gör ytterligare att unionen blir mer öppen och konkurrenskraftig.

EU-kommissionen har efter påtryckningar från Frankrike och Italien öppnat upp för att medlemsländer ska kunna återinföra gränskontrollerna mellan Schengenländerna igen. Jag tycker att det är helt fel väg att gå om vi nu ska gå bakåt med det som har varit en av de bästa sakerna med EU. Att använda flyktingströmmar från länder som haft näst intill inbördeskrig för att vi nu måste inför gränskontroller igen i Europa känns fel och ologiskt. Vi ska inte gå mot ett mer stängt Europa, det är öppenheten och rörligheten som gjort att Europa kunna utvecklas som ekonomi de senaste åren. Det är den stora handeln som gör att vi kan utvecklas.

Att vi av medmänsklighet ska hjälpa människor som kommer från krigsliknande situationer är för mig en självklarhet, men varför vi då måste införa gränskontroller i Europa förstår jag inte. Det är tråkigt att kommissionen nu föreslår ett mer stängt Europa, när det som i mina ögon behövs är ett ännu mer öppet Europa.

Media: europaportalen, DN

Bloggat: Lena Ek

Hur minskar man terror?

Det är en fråga som man hade önskat att man kunde svara på. Men jag trillade förbi en artikel på Nyhetskanalen, där professor i idéhistoria vid Umeå Universitet, Mohammad Fazlhashemi, säjer att Demokrativågen som vi nu ser i arabvärlden bidrar till att minska terrorismen i regionen. I artikeln så påpekar han på en faktor som jag tror är grunden i hur man bekämpar terror. Nämligen frihet, demokrati och framförallt framtidstro. Den absoluta majoriteten av alla människor vill ha demokrati och frihet och kunna leva goda och bra liv. När man lever under förtryck, misär eller när man inte har några möjligheter m.m. det är då som extrema grupper blir mer intressanta, när man inte känner att man hittar sin plats.

Han pekar på att demonstranterna i Egypten, Tunisien, Iran och på många andra ställen inte skanderar islamistiska slagord utan slagord för frihet och demokrati, visst kommer islamismen att finnas, men med mer frihet, demokrati och framförallt framtidstro så kommer extrema grupper få allt större svårigheter att rekrytera medlemmar.