Kategoriarkiv: Framtiden

Saker och ting får konsekvenser

Förra veckan gav många förändringar. För vår del som jobbar i Europaparlamentet så handlade det mest om halvtid och då ska alla poster väljas om. Mest diskussion blev det om valet till talman för parlamentet, som slutade med att man valde Italienaren Tajani. Men kanske de största förändringarna skedde på andra ställen än i parlamentet. Premiärminister Theresa May berättade om sin Brexitplan och Donald Trump svors in som president i USA.

Theresa Mays ambitioner är nu klara. Storbritannien ska stå stadigt på egna ben. Bli ett globalt Storbritannien som hanterar EU och resten av Europa som vilka andra länder och allierade som helst. Man lämnar inte bara EU, utan också den intre marknaden, tullfriheten på varor, men också alla andra juridiska samarbeten, så som klimatlagar och marknadskontroller och godkännanden. Storbritanniens nationella administration kommer behöva utökas med fler avdelningar och myndigheter när man efter utträdet ska sköta allt själva igen. För oss medborgare finns det risk att vi kommer behöva visum eller andra resedokument när vi ska bege oss över till London exemplevis. Att bara bege sig över till Storbritannien efter exempelvis gymnasiet och skaffa sig ett jobb kommer man inte kunna göra framöver på samma sätt som tidigare. Storbritannien förbereder sig för att bygga upp högre gränser in till sitt land när man nu ska transformeras till det globala Storbritannien. Vad detta kommer leda till mer än enormt mycket arbete för byråkrater kan man fråga sig. Men jag väntar fortfarande på någon expert, ekonom eller företagsledare som tycker att detta verkar vara en mycket bra idé som bara kommer medföra fördelar. I mitt stilla sinne frågar jag mig vad tusan det är vi egentligen håller på med.

På andra sidan atlanten har vi en ny president som tagit makten och börjar med att attackera medierna för att han tycker att de rapporterade en för liten deltagarsiffra för hans installation. Enligt den nya presidentadministrationen var det den mest välbesökta och den med högst tittarsiffror i amerikansk historia. Detta är förstås helt fel och det är verkligen helt otroligt att det var detta som skulle vara det första budskapet som den nya pressekreteraren levererade till pressen i vita huset efter installationen.

För övrigt har den nya presidenten kommit igång med att ställa om den amerikanska politiken och framförallt börja dra sig tillbaka från resten av världen. Han ska lämna det framförhandlade TPP avtalet mellan stilla havsländer och omförhandla NAFTA avtalet som är mellan Kanada och Mexico. Han ska avveckla Obama-care, bygga mer infrastruktur för fossil energi och inte minst så ska han bygga en stor mur mot Mexico och han menar fortfarande att det ska vara Mexico som ska betala för det. Mycket mer är att komma från den nya amerikanska ledningen och det kommer onekligen bli intressanta fyra år som kommer. Men hittills så kan man konstatera att resten av världen skakar på huvudet och undrar när allt detta ska vara över.

Saker och ting får som sagt konsekvenser och världen presenterar just nu mycket att reflektera över. Bra att börja tänka på inför valåret nästa år.

Vem styr nu skeppet framåt?

Fler och fler börjar vakna upp från chocken att Donald Trump valts till USA:s president. Att det var överraskande kan man givetvis tycka att det är så till vida att det är en person som bedrivit politik på ett sätt som aldrig förr i USA. Skillnaden mellan Mitt Romney som var Republikanernas kandidat när det begav sig för fyra år sedan och Trump är otroligt stort.

Såhär med en viss distans från valdagen kan man börja överskåda alla de analyser som än den ene och än den andra erbjuder såhär efteråt. Såklart kommer denna text också tangera analysstadiet. Analyserna har tangerat många frågor som egentligen inte är nya i debatten. Vad för de etablerade politikerna för fel? Vad ska man lära? Vad ska man göra? Varför lyssnar man inte på väljarna? Många av frågorna känns igen från bland annat analyserna från det senaste svenska valet och brexitomröstningen och att dessa åter igen upprepas är väl ett tydligt tecken på att man inte lyckats svara på dem.

Vad som dock framstår tydligt efter de senaste årens turbulenta debatt är att mer än någonsin efterfrågas ledarskap och att det finns ett tydligt underskott på konkreta framtidsvisioner i den politiska debatten. Politiken de senaste åren har mycket kretsat kring krishantering av olika slag. Ekonomisk kris, flykting kris, klimatförhandlingskris och terrorattacker och stora oroligheter i Europas närhet. Mitt uppe i alla dessa kriser är det svårt att kunna höra vad för samhällsvision som olika politiker har för framtiden. Vilket håll är det man vill framåt? Vilken utveckling vill man se och vad skulle vara de första viktiga stegen framåt.

Att det finns en stor brist på framtidsvisioner gäller inte bara för de etablerade politiska partierna utan det gäller lika mycket för de missnöjespartier och populistiska partier som finns i Sverige och Europa. Grunden till dessa partier ligger ju i att vara mot saker och ting och allt som oftast titta bakåt mot en förskönad dåtid istället för att fundera på vilken riktning framtiden bör ha.

Vissa menar att det nu endast är Angela Merkel som finns kvar som världsledare och som också vågar ta en tydlig ledartröja i den globala politiken. Vi får dock se hur länge hon kan behålla den när nu Tyskland går mot valrörelse. Men de senaste dagarna är det Merkel som gett de tydliga beskeden. Hon som har pekat på vilka värderingar som vi måste stå upp för, men också krasst konstaterat att en förändrad amerikansk administration kommer innebära förändringar – och för Europas del troligen inte i övervägande del till det bättre.

Bland slevar, bestick och tavlor

Jag är alltså i färd med att byta Sverige mot Belgien och ett jobb i Europaparlamentet i Bryssel. Ser mycket fram emot detta men än är det mycket papper och blanketter som än ska fyllas i, myndigheter som ska kontaktas och saker som ska börja packas. Att byta land är inte så enkelt som man kanske skulle kunna önska sig.

Men det är som sagt inte bara blanketter och papper som ska fyllas i och skickas in. I dag tillexempel så har mycket kretsat kring det praktiska. Slevar har letats upp, vispar, bestick, tavlor och annat som det finns läge att börja transporter ner till Bryssel.

En sak som slår mig när jag nu letar efter saker som ska ner till mitt nya hem så slår det en hur mycket saker man egentligen behöver. Och det är mycket småsaker som man ska gräva fram. Men visst är det så att man inte behöver allt på en gång, men ändå, när man räknar ihop det så blir det en del.

Givetvis är det inte föremål som bygger upp ett liv, men samtidigt ska man inte underskatta betydelsen av att bygga upp ett hem. Ja, eller i alla fall ett eget skrymsle i världen.

Mellan jul och nyår

Tiden mellan jul och nyår är på många sätt en härlig tid. När julfirandet med släkten är över och nyårsfesten ännu inte kommit igång. Det är då man kan slappna av en bit käka på resterna från julbordet. Inse att man borde börja träna och sedan skjuta upp det till efter nyår. Men framförallt är det en tid då man kan vara hemma och inte göra så mycket.

Träning har jag gjort en gång och visst borde man göra mer av den varan, men efter nyår känns verkligen som rätt tid att göra det, vi får se ifall man fortfarande känner så efter att firandet är över.

Men det är också en tid då man kan ägna sig mer åt sina fritidssysslesättningar. Jag för min del har då kollat en del på framtida resor och kollat av efter nya matrecept. Och visst ja, spanat efter vad man nu ska ta och lyssna på när julsångerna verkligen börjar spela på sista versen. På resefronten inser man snabbt att man skulle behöva mycket mer tid för att kunna resa till alla de spännande ställen som finns i vår värld. Mat är på det viset något enklare. Dock har det varit något svårmotiverat att köpa mer mat när kylskåpet är fullproppat med rester från julfestligheterna. Men nu börjar det så sakta tryta så snart borde en tripp till mataffären ändå kunna motiveras 🙂

Nu rikas blickarna mot 2015. Året som skulle vara ännu ett valår, men som efter helgens politiska turbulens inte verkar bli ett sådant. Man kan givetvis diskutera överenskommelsen som sådan. Men rent praktiskt kan man fundera på hur många alternativa handlingsvägar det faktiskt fanns. Nu kan Sverige styras och förhoppningsvis kan den politiska debatten handla om sakfrågor i stället för hur de senaste turerna kommer bli i det politiska kaoset vi sett under hösten.

Ja och så var det detta med träningen, jo det är väl dags att ta tag i det. 2015 får bli det året.

Inte så varmt som man trodde

ROM OCH KASTRUP
Jag började skriva denna bloggpost i början av mina tre dagar i Rom. Jag hade då tron att den skulle komma upp på bloggen mycket snabbare än mitt i natten när jag kommit hem. Turen har inte varit med mig på hemresan. Flyget försenat, bagaget tog tid på sig att komma och så mycket arga charterturister som ville komma på Öresundståget över till Sverige att alla inte fick plats och säkerhetsvakterna och polisen fick tillkallas för att tåget skulle kunna komma iväg, totalt 15 minuter försenat.

Men detta nattliga besök på den danska storflygplatser ger mig chans att här bland sura människor som inget hellre vill än att komma hem, reflektera lite över min resa.

På sätt och visa var det precis som jag tänkte och samtidigt inte. Av de människor och studiebesök som gjordes kunde tyckte jag mig kunna konstatera att det finns en enighet om att Italien behöver reformeras, men att det inte finns någon politisk möjlighet att göra det. Detta må vara ett något förenklat sätt att se på saken men jag tror ändå att det ger en bra vägledning.

Den regeringskoalition som nu sitter vid makten har svårt att hålla ihop och många tror redan att det håller på att spricka till viss del. En fråga som det nyvalda parlamentet var tvunget att ta tag i var valet av president. Denna process visad igen på den politiska splittring som finns i landet. Den kandidat som man till slut kunde enas om var den sittande presidenten som över 80 år gammal gick med på att omväljas av parlamentet. Men det var under ett villkor. Han ställer upp förutsatt att det framöver kommer visa sig någon verklig politisk vilja att ta tag i de politiska reformer som behövs för att se till att den Italienska ekonomin kan komma på rätt väg igen.

Så här mitt i natten på Kastrup kan jag inte riktigt gå i god för kvalitén på den analys som nu hoppar fram på tangentbordet. Det finns givetvis mycket mer att säga om mina dagar i Rom. Många fler intryck att kommentera. Men om det är något jag tar med mig så är det denna bild. Av ett land där alla verkar eniga om att det behövs reformer för att kunna komma vidare, men att den politiska förmågan saknas för att genomföra dem. Men vi får väl se vad som händer.

Nedan följer den text som jag började på i början av resan men som inte kom upp förrän nu:

Befinner mig nu i Rom i Italien. Här för att besöka IFAD (måste googla upp vad detta är), ambassaden, italienska politiker och svenska journalister. Värmen var inte så påtaglig som man kanske skulle kunnat tro. En ganska så sval och skön sommarvärme mötte mig då jag reste in till staden.

Politiskt är det mycket turbulent i Italien för tillfället, vilket gör ett besök som detta extra intressant. Som en i gänget bland krisande länder kring medelhavet är i alla fall Italien inte i en lika svår situation som Grekland eller Spanien. Arbetslösheten är dock hög och för ungdomar mellan 15-24 år ligger den på hela 38 procent.

Under mina dagar här ska jag försöka ta reda på hur tankarna går i Italien kring det jobbpaket för EU:s unga som Frankrike och Tyskland presenterade under gårdagen. Själv kan jag tycka att det finns en del bra ansatser, speciellt när det handlar om att öka antalet lärlingsplatser och underlätta för rörligheten mellan unionens länder.

EU-bygget där den fria rörligheten för människor är en stor del är lång ifrån värdigbygd i Europa. Rörligheten för människor mellan unionens länder är fortfarande ganska låg, även fast man från vissa politiska läger menar att den rörlighet som finns är ett stort problem.

Vi får se hur tonläget är här i Italien, men först ska jag ut och ta mig något att äta.

Centerpartiets idéprogram – varför idéer är viktigt

UPPSALA
Centerpartiet tar upp mycket tid nu i den politiska debatten. Den debatt och diskussion kring idéer som nu sker i rörelsen har jag inte varit med om sedan jag löste medlemskap 2005. Jag tycker att det är fantastiskt att bra att dessa frågor diskuteras och att man själv tar tillfället i akt och funderar över vilket samhälle man själv vill ha.

Jag är helt övertygad om att beslutsfattare som inte har ett långsiktigt mål eller en långsiktig vision inte kommer kunna göra ett bra jobb. Framförallt alla de politiskt tillsatta beslutafattare (politiker) som vi har i Sverige måste ha en vision om vad man ska använda sin position till. Alla de beslut som en politiker fattar varje dag leder samhället i en viss riktning. Reflekterar politikern inte om vilket samhälle det är man vill se så finns det en stor risk att alla de beslut han eller hon är med och fattar gör att man en dag vaknar upp i ett samhälle och med en samhällsutveckling som man inte vill ha.

Att ha ett idéprogram med en vision för framtiden är avgörande ifall man ska kunna göra ett bra jobb som politiker, därför är det arbete som Centerpartiet nu är inne i mycket viktigt och angeläget. I debatten har dock dagspolitiska reformer blandats med långsiktiga visioner i en salig röra. Många journalister har varit duktiga på att sprida vidare dessa missförstånd.

När jag har läst idéprogrammet har jag gjort det med mina visionära glasögon. För mig är förslagen tänkta att användas som långsiktiga mål och visa på vilket håll samhällsutvecklingen bör gå. Jag tror att många som ser på förslagen med dessa ögon också kan hålla med om de flesta.

Frågan om människors möjligheter att flytta över gränser är för mig en mycket tydlig sådan. Visst kan man diskutera ifall det ska stå fri invandring eller fri rörlighet eller något annat. Men grundfrågan om vilka begränsningar vi genom politiska beslut ska lägga på varandra i fråga om vart vi ska få bo och leva någonstans är en viktig fråga att diskutera. För mig är det en självklar framtidsvision att vi måste öka människors möjligheter att fritt kunna röra sig över gränser. Att få det att fungera i hela världen är en mycket långsiktig förhoppning. Men det finns länder som vi i närtid egentligen borde kunna diskutera införande av fri rörlighet med. Varför inte Canada, USA, Nya Zeeland, Australien eller Japan?

Att öppna för mer invandring har också en freds dimension. Att många av Europas länder inte längre har någon passkontroll och att du som EU-medborgare har rätt att arbeta och bosätta sig. Att flertalet länder litar så mycket på varandra att man tar bort gränskontrollerna är ett stort och viktigt steg för att på lång sikt säkra freden. Att jobba för det borde vara allas prioritet.

En annan dimension när det handlar om fri invandring handlar om människor som flyr från krig, svält och förtryck. Att Sverige ska kunna vara en fristad för dessa människor tycker jag ska vara en självklarhet och vi bör också ligga på så att fler länder öppnar upp och kan tänka sig att hjälpa dessa människor som söker frihet och trygghet. För vi ligger ganska otillgängligt till uppe i norr, så fler länder måste våga öppna upp sina gränser, men resan framåt kommer kräva stora insatser från Sveriges sida för att vi ska kunna hjälpa människor som flyr mänskliga helveten.

Det är viktigt att inse vad idéprogrammet faktiskt står för och vad det kommer att ha för betydelse i det praktiska politiska arbetet. Det kommer vara det styrdokument, den kompass som visar vägen och som är målet för alla de förhandlingar, kompromisser och politiska reformer som Centerpartiet vill se. Allt kommer inte genomföras över en natt, för mycket beror på andra saker. För det finns många hinder och problem i dagen Sverige. Ett av dem är arbetslöshet och framförallt den allt för höga ungdomsarbetslösheten. Här kommer det krävas strukturåtgärder för att råda bot på en hög arbetslöshet som ligger allt för still oavsett ifall det är hög- eller lågkonjunktur.

Att ett idéprogram väcker och skapar debatt är något positivt. Att folk äntligen diskuterar politiska visioner och åt vilket håll man vill att samhället ska gå är verkligen något att ta tillvara på. För utan idéer kommer Sverige halka efter resten av världen och utan visioner kommer den svenska utvecklingen sakta men säkert att avstanna. Ett Sverige utan idéer och debatt är något som alla borde bekämpa.

En helg i skogen

FJÄRHULT
Det är söndagkväll i Fjärhult City. Mörkret ligger fortfarande tungt ganska tidigt på dagen. Helgen har ägnats åt att fira farmor och försöka komma igång igen efter jul och nyårsledigheten. För att fira in det nya året var jag med vänner i München.

München var ett bra ställe att välkomna in det nya året. En tripp från staden ut till Alpernas början blev det av för att besöka, vad man enklast skulle beskriva som ett sagoslott. Neuschwanstein är det sagoslott som den bayerska kungen Ludwig den II bestämde sig för att bygga, men som aldrig blev färdigt eftersom bygget avstannade efter hans död. Byggnationen började 1869 och har aldrig varit bebott utan öppnades för besökare redan sju veckor efter att kungen dött.

Kung Ludwig ville att det skulle bli ett medeltidsinspirerat slott där varje rum skulle vara inspirerat från en Wagneropera. Känslan när man går genom slottet är att det är en kuliss, att det inte är äkta, vilket är en ganska konstig känsla när man utifrån ser det magnifika slottet. Jag vet inte var det var, men Alperna med den fina och dramatiska naturen inspirerade mig, jag vet inte riktigt hur eller vad som kommer komma av det, men på något sätt har det dock påverkat mig.

Hemma i Fjärhult igen har jag hittat till symaskinen och försöker både med västsömnad och att sy min egen fluga. I ärlighetens namn är det nog mest mamma som leder arbetet och spenderar mestadels av tiden på symaskinen. Men lite hoppas jag på att jag bidrar.

Nu har det gått några dagar på det nya året och det finns många spännande projekt att jobba med under det kommande året. Hur det kommer sluta eller vad jag kommer göra om ett år är allt för tidigt att säga. Vad man vet är att mycket kan hända på ett år och jag ser fram emot det som kommer hända under 2013.

Intrycken i Strasbourg

STRASBOURG
Det känns lite surrealistiskt att Europaparlamentet ligger i Strasbourg. En liten universitetsstad som omges av jordbruk. Flygplatsen har karaktären av en större regional flygplats och EU-parlamentet tornar upp sig som en malplacerad bjässe i stadsbilden.

Men samtidigt kan man förstå att man ville ha en del av unionens institutioner i Strasbourg. Det är ett område som har varit drabbad av många krig genom historien och legat på gränsen mellan de historiska fienderna Tyskland och Frankrike. Symbolvärdet att bygga upp den europeiska unionen på denna plats finns självklart och är starkt.

Men samtidigt blir det väldigt konstigt. Alla parlamentariker och deras assistenter bor och har sitt normala tillhåll i Bryssel. När de kommer hit för fyra dagars möte så beskriver de det som att man är på läger. Alla bor på hotell, man jobbar från provisoriska kontor som allt som oftast saknar innehåll i sina bokhyllor. Dagarna är långa och när sessionen väl är slut ser alla fram emot att sticka hem eller tillbaka till Bryssel.

Men samtidigt blir Strasbourg-veckan också en mötesplats. Man vet att nästan alla parlamentariker är på plats under dessa dagar, när man jobbar från Bryssel är det inte garanterat på samma sätt, för man är antingen iväg på olika seminarier eller hemma i sitt hemland på olika besök. EU-höjdarna kommer också hit. EU-kommissionens ordförande Barosso och flertalet andra kommissionärer kommer hit för att träffa ledamöter och delta i diskussionerna som förs i kammaren.

Med det mediala intresset och bevakningen är det annorlunda. I parlamentets press-center är det nästan aldrig fullt på arbetsplatserna och mycket av den rapportering som sker görs inte av journalister som är på plats i Strasbourg utan av journalister som sitter hemma i Sverige. Visst rapporteras det, men framförallt blir det om de formella sakerna som ska tas upp på dagordningen. Journalisterna som inte är här missar de många samtal som pågår i korridorerna, som sker vid fikaborden eller i de personliga mötena med de olika parlamentarikerna.

Det europeiska samarbetet står inför ganska många utmaningar framöver och det är ganska många frågeställningar som inom den närmaste framtiden måste få ett svar. Kanske kommer det vara det vi talar om i valrörelsen 2014, eller så har agendan då helt ändrats. Turerna är snabbare och snabbare när EU:s beslutsfattare tar tag i dagens samhällsproblem. Vi får helt enkelt vänta och se.

Synd att EU-debatten är så liten

STRASBOURG
Det är tråkigt att den stora EU-diskussionen denna vecka är huruvida det var rätt att unionen skulle få fredspriset eller inte. Här i Strasbourg har detta passerat relativt obemärkt även fast det kommer bli en ceremoni under morgondagen. I parlamentet handlar diskussionerna om EU-patent, konkurrensen på unionens flygplatser och hur Eurokrisen och bankunionen kommer påverka unionens framtid.

Under veckan här diskuteras och klubbas igenom inrättandet av EU-patent. I stället för som i dag behöva söka patent i varje enskilt medlemsland ska man framöver kunna söka ett patent som gäller i hela unionen. Inte minst för unionens företag och framförallt de mindre kommer detta vara ett stort och viktigt steg framåt. Det är också ett bra steg för att ännu mer kunna öppna upp för en bättre fungerande inre marknad.

På plats här i Strasbourg är det mycket få journalister från Sverige. Det är några stycken som är med genom det stipendieprogram som Europaparlamentet har, men mycket få är det som är hitskickade vad tidningar, radio och TV. Visst är det kostsamt att bege sig till Strasbourg men samtidigt är det synd att man inte visar ett större intresse för de viktiga och stora frågorna som diskuteras här.

Men diskussioner om vad EU ska vara till är ändock EU-diskussioner och fler sådana kommer behövas ifall man ska öka intresset inför EP-valet 2014.

Ett Europa i två lag?

STRASBOURG
Denna vecka spenderas i Strasbourg där Europaparlamentet har sin decembersession och ska bland annat diskutera EU-patent, Finansiell transaktionsskatt och reformer kring de europeiska flygplatserna.

Men den kanske mer genomgripande diskussionen handlar om de vägval som unionen nu står inför. Där den stora skilje linjen går mellan de medlemmar som ingår i Euron och de som inte för det. Splittringen blir extra tydlig när man ser hur diskussionen går kring Storbritannien. Storbritanniens premiärminister David Cameron har sagt att landet ska rösta om deras förhållande till unionen. Detta gör att många av de förslagen till fördjupade samarbeten nu går vidare utan Storbritannien, bland annat kommer säkerligen diskussionerna kring bankunionen att gå åt det hållet. Men det finns också tankar om att skapa en ytterligare nivå i ekonomiutskottet i parlamentet, där de länders ledamöter som är involverade i Euron skulle vara inkluderade och bland annat Storbritanniens inte.

I går var det också prisutdelning och EU-höjdarna var på plats i Oslo för att ta emot fredspriset. Man har med unionen lyckats hålla Europa (eller i alla fall de mellan de medlammar som är med) i fred. Men frågan är åt vilket håll samarbetet är på väg. Bland annat så kommer Spanien och Italien inte vara med i det nya EU-patensystem som i dag diskuteras och röstas om i parlamentet. Frågan om hur mycket EU:s medlemmar måste hålla ihop som en enhet eller ifall det blir fler och fler samarbetet som inte alla medlemmar är med i. Hur enigt EU kommer vara blir en stor diskussion framöver och kanske något som kommer prägla tongångarna inför EP-valet 2014.