Bråket i riksdagen visar på en konstitutionell brist

Bråket om den höjda brytpunkten för skatten handlar i sig om 0,3 promille av den totala statsbudgeten. Betydelsen blir därför mer symbolisk än praktisk. Dock visar detta bråk på ett annat problem med Sverige. Nämligen att det regelverk som finns för att begränsa vad riksdagen helt plötsligt kan bestämma över oss, tolkas just av riksdagen själv. Godtycke och politiskt spel har därför stor möjlighet att avgöra frågor som har med hur grundlagarna ska tolkas.

Grundlagarna och regeringsformens funktion är bland annat att begränsa den makt som riksdagens och regeringens politiker tar för sig. Det är dessa regler som gör att politiker inte hur lätt som helst kan förändra saker i Sverige. Det är riksdagen som bestämmer om dessa regler vars syfte är att de ska hålla mer än i en mandatperiod, det är därför de är extra svåra att justera och förändra.

Men vem är det som ska bestämma vilka exakta gränser som dessa regler sätter? I många andra länder är det självklart att det inte är de politiker som själva kan gynnas av n viss tolkning som ska bestämma hur dessa regler ska tolkas, utan i många andra länder är det en konstitutionell domstol som tolkar de nu gällande grundlagarna. I EU:s fall har vi motsvarigheten i EU-domstolen. Visst kan det finnas fall då man kan fundera på ifall domstolarna faktiskt beslutar rätt, men det är inte de som själva skulle kunna gynnas politiskt av en viss tolkning som fattar besluten.

I Sverige är det inte så. I Sverige är det så att det är riksdagen själv som tolkar hur man vill se på grundlagarna. Vilket oftast då blir en tolkning till den rådande majoritetens fördel. Talmannen har nu vägrat att ta upp frågan om den ändrade brytpunkten men en majoritet av riksdagen röstade mot honom. Nu har ärendet kommit till Konstitutionsutskottet för att där få ett slutligt avgörande, ett avgörande som kommer göras av politiker och den rådande majoriteten.

Jag vet inte om talmannen gjorde rätt eller fel när han vägrade att ställa frågan under proposition. Vad jag dock vet är att jag tycker det är helt fel att det är svenska politiker som själva kan gynnas av sitt eget beslut som ska avgöra vad grundlagen säger eller inte. Detta tydliga urholkande av grundlagen är kanske inte så alvarligt i just detta fall. Men frågan är vad som kan vara nästa fråga som kommer på tapeten. Vad jag kan konstatera är att det skydd mot politiker som vill ha makt som grundlagen skulle utgöra minskar allt mer. Detta är något att fundera på för framtida grundlagsutredningar.

För vissa kanske detta låter som juridiska hårklyverier. Men det handlar om själva grunden för den svenska demokratin. För ska den fungera så handlar det inte bara om att den ska klara situationer när man dividerar om ifall Riksdagen kan ändra brytpunkten i beskattningen, utan nästa gång kan det handla om helt andra frågor och vi måste ha ett system som klarar alla situationer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *