Den vacklande socialdemokratin

Idag presenterade regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet en överenskommelse om hur den fortsatta insatsen i Libyen ska vara. Den nuvarande militära insatsen tar slut den 30/6 enligt det riksdagsbeslut som nu ligger.

Överenskommelsen har tre centrala punkter vilka är en fortsatt flyginsats där fem JAS Gripen plan ska utföra spaningsuppdrag. Personal till en bordningsstyrka tillsätts för att kunna upprätthålla ett vapenembargo samt personal för informationsoperationer. Dessutom ska den svenska insatsen breddas och omfatta mer humanitära insatser.

Det är bra att politikerna åter igen kan presentera en bred, 6-parti uppgörelse, i Libyenfrågan. Inte minst för det libyska folkets. Det är viktigt att vi i Sverige stöttar den våg av proteströrelser som spridit sig över mellanöstern och som bara kräver vad som egentligen borde vara självklart, demokrati.

För inrikespolitiken har uppgörelsens innehåll inte lika stor betydelse som dess tillkomstprocess. Socialdemokratin verkar ha haft svårt att bestämma sig. Först ville man att planen skulle hem så snart uppdraget var slut. Sedan sa man att man kunde tänka sig en fortsatt insats, men inte med flyg utan med marinen. Juholt gick ut och berättade att han själv inte bedömer det som troligt att flygplanen behövs längre. Nu har man tydligen ändrat sig igen och går med på att flygplanen ska stanna.

En bra politiker har förmågan att kunna ändra sig, brukar det heta, men den egenskapen förtas lite ifall man inte kan inse att man just har ändrat sig. För som en röd tråd genom alla presskonferenser har Håkan Juholt hävdat att socialdemokraterna inte har bytt fot i frågan utan att det är samma linje man haft hela tiden. Som partiledare är en huvuduppgift att vara tydligt och visa vad partiet står för. Man kan konstatera att på den punkten har Juholt ganska mycket kvar att bevisa.

Vad som dock är mer anmärkningsvärt är att Juholt och socialdemokraterna satt sig själva i denna soppa. Regeringen har lugnt kunnat titta på och hålla fast vid samma linje som man tidigare haft. Regeringen har sagt att man lyssnar in FN och NATO för att veta vilka typer av insatser som behövs i

Men tacksamt har detta varit för regeringen som inte behövt göra annat än att låta Juholt kalla till sina presskonferenser där han gått från ja till nej, till ja till nej. Regeringen har bara behövt visa på stabilitet och ledarskap genom att hålla fast vi en ganska självklar linje; Sverige ska ställa upp med de insatser som FN och NATO ber om.

En reaktion på ”Den vacklande socialdemokratin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *