Det kollektiva resandet är något som jag tycker är en otroligt intressant fråga, något som jag verkligen brinner för. I dagarna har Ulf Adelsohn fått avgå som ordförande för SJ. Vad som den nationella infrastrukturpolitiken skriker efter är pengar, men jag tror att det är något ännu viktigare som behövs först och som idag inte riktigt finns hos alla. Det handlar om en sammanhållande tanke om hur man vill att kollektivtrafiken ska vara och hur de olika trafikslagen ska fungera tillsammans. Regeringen började med Åsa Torstensson och arbetet med att skapa Trafikverket som har ett övergripande ansvar för både vägar, järnvägar, flygtrafik och sjöfart. Men att bara slå samman myndigheter räcker inte. De pengar som vi satsar måste göras med ett helhetsintryck, med en tanke på vad nästa steg är.
Just nu ligger framför allt järnvägssatsning i ett litet hipp som happ läge. Visst görs det satsningar som citytunneln i Malmö och Botniabanan. Men hur tänker man sig att hela systemet ska fungera. Just nu hittas det fel och brister hela tiden och man verkar göra nödlagningar hela tiden. Jag tror att man måste tänka sig, hur man ser att systemet ska fungera, räkna ut vad det kommer kosta att komma fram till målet och sedan börja vandra ditåt.
Jag har förstås ingen klar karta eller bild över hur man ska nå fram hit, men för att lyckas måste man veta vad man vill och hur man ser att helheten ska se ut.
Kanske ett litet flummigt inlägg, men ibland måste man börja med sina utgångspunkter innan man kan bli helt konkret. Idag känns det mer som att man gör konkreta saker men saknar en grundläggande tanke om i vilket sammanhang åtgärderna ska placeras in i.
Media: SvD