Jag frågar mig hur?

Jag är en centerpartist som inte vill bygga ut kärnkraften men som tycker att energiöverenskommelsen som Alliansen gjorde i mångt och mycket är bra. Hur kan jag tycka det kan vissa fråga sig; vill han nu både äta kakan och behålla den?

Jag är av den åsikten att vi på lång sikt måste göra oss oberoende kärnkraften. Då kommer den lilla delikata frågan; hur gör vi det då?

De senaste dagarnas debatt om kärnkraften som blossat med anledning av det hemska katastrofläge som finns i Japan verkar vara för eller emot kärnkraft. Visst den debatten kan man ha, men jag som vill minska kärnkraften tycker att den mest intressanta debatten kommer efteråt; hur gör vi det?

Många kärnkraftsmotståndare i debatten har mer eller mindre propagerat för att man ska säja stopp för kärnkraften men besvärar sig inte med att berätta hur det ska gå till. Man kastar bara paj omkring sig men kommer inte med några egna förslag. För mig handlar det om att få fram så mycket medel och göra det så enkelt som möjligt för den förnyelsebara energin att växa i Sverige. Många glömmer (eller väljer inte att notera) att Alliansens energiöverenskommelse innebar en av Sveriges största satsningar på förnyelsebar energi. I mina ögon kan man säja vad man vill, men om man på allvar vill göra sig oberoende av kärnkraften så måste man också inse att vi måste ersätta den med något.

Istället för att politiker i debatten ska kasta paj på varandra vad den ena tycker och förvrida den andras argument, börja kriga istället om vilken sida som kommer att satsa mest på förnyelsebar energi, då kommer vi framåt, istället för att ligga i skyttegravarna ger vi oss in i en kapplöpning mot ett mer förnyelsebart Sverige. Då kommer vi äntligen komma någon vart i frågan.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *