Idag har varit första av två kommundagar med Centerpartiet. Stämningen som många talar om kunde ha varit bättre, det gick inte som vi hade tänkt oss i valet. Men i denna lite nerstämda ton som ändå finns känner jag inte uppgivenhet utan mer av ett jäklaranamma. Suget efter att få komma igång, tänka nytt vara med och föra Sverige framåt finns fortfarande. Nya tankar om mötesformer och sammanhållning varvas med tankar om hur den nya politiken ska byggas.
Jag känner mig verkligen inspirerad och inställd på att kavla upp ärmarna och sätta igång. Många nya tankar och idéer om både det ena och det andra.
Mauds tal var kanske inte det mest inspirerande av hennes tal, men jag tyckte hon lanserade en mycket intressant tanke, nämligen Sverige som nybyggarland. Den svenska välfärden idag skulle inte fungera ifall vi inte hade invandrad arbetskraft, bara hos läkarna så har 1 av 4 utländsk bakgrund. Behovet av arbetskraft framöver för att klara välfärden kommer öka och vi kommer bara bli mer och mer beroende av invandring för att kunna uppräthålla välfärden framöver.
Det som är utmaningen är hur vi på bästa sätt ser till att integrationen i Sverige blir bättre att folk kommer så snabbt som möjligt i arbete och skaffar sig kontaktnät och känner att man kommer in i samhället.
600 centerpartister är det som hittat hit till Linköping och vi ska nu snart slå klackarna i taket med middag och dans.